'

Det är faktiskt riktigt synd..
Man tror på de som människan visar sig vara, och sen slutar det med att man "inte finns" längre..
Det är sjukt sorgligt. När man fått så fin och bra uppfattning om en människa och verkligen
är glad över att få lära känna människan och verkligen ser fram emot det..
Och sen.. nehepp.. så var människan inte den man trodde i slutändan..
Vad kan man göra..?
När man själv inte "spelat", så visar de sig att den andra personen är en spelare istället.
Jag kan inte säga att jag är arg, men jag är ledsen och riktigt besviken. Det gör ont även fast man inte visar det.
Just my luck (?) elr? Jag vet inte..
                          


Aja, man har väl ingen annan att skylla än sig själv? Man är dum nog & tro att folk ändras :) men men..
Man vill ju tro att människor förändras och tar andra på allvar. Men att leka med folk för stunden har verkat bli en populär sak.
"Behandla andra som du själv vill bli behandlad", har jag lärt mig, men det är de inte alla som har, har man märkt.
If you don't play, you're getting played. Tragiskt, men sant. 
Men jag ångrar ingenting..